Johan Carlstein f 1782 i Askeryd var avskedad kvartermästare vid Smålands Kavalleri och kom tillsamnans med hustru o 2 söner till gården i Gretlanda 1831. Den äldre av sönerna flyttar nästan genast till annan ort och Frans flyttar som 16-årig till Nedergården i Gretlanda. År 1838 avlider Johan.
Änkan Eva Fredrika född Åkerström tillsammans med förmyndaren Anders Persson i Gretlanda lämnar in konkursansökan för sterbhuset till vintertinget 1839. Enligt bouppteckningen fanns endast 4 fordringsägare, alla i orten och inte några handelsfordringar. Fordringarna var ganska små och detta var en typisk fattigkonkurs.
Änkan söker befrielse från mannens skulder men döms betala eventuella bristande tillgångar i borgenärernas fordringar. Det blir ingen lätt start i livet för sönerna, men som kan visas nedan går Frans en lysande framtid till mötes. 10 år efter faderns konkurs kommer Frans åter till Gretlanda 1849 som hemmansägare i Nedergården.
Frans Ludvig Carlstein i Gretlanda Nedergården kk 1854
Frans Carlstein f 1818 i Frinnaryds socken i Småland, son till Smålandsfödda föräldrarna Johan Carlstein och Eva Fredrika Åkerström. Frans kom som 13-åring till Skattegården i Gretlanda och tämligen snart tycks han följa med på handelsresor med gfh i Rångedala eller med handelsbetjänter i Borås.
Frans är av och till skriven i Borås och 22 år gammal gifter han sig med den 16 år äldre Anna Maria Larsdotter född 1802 i Falskog Gästgivargården. De får 2 barn som Anna Maria föder på någon av gårdarna i Gretlanda, okänt vilken. Hon är ättling i den stora handlarsläkten Kindström och fadern Lars Svensson är gfh.
Men Anna Maria dör 1844 och Frans gifter om sig 1851 med Sara Andersdotter, f 1829 i Algutstorp. Hennes farfar Per Andersson har varit gfh, men annars är det glest mellan gfh i faderns släkt. Glest är det också mellan Saras barnsängar, men mellan 1855 och 1872 tillkommer 6 söner. Hon var gravid med den äldste sonen när konkursen inträffade 1854. Arvlös och med två tomma händer från begynnelsen lyckas Frans komma på grön kvist, köpa hemman och bygga upp en stor handelsrörelse
Hårt ansatt av sina fordringsägare tvingas Frans lämna in sin konkursansökan till urtima ting i april 1854.
Av en oklar bouppteckning framgår att det var stor omsättning i handelsrörelsen med skulder över 18 000 rd
och tillgångar och osäkra fordringar om 13 000 rd. Utredningen om tillgångarna blir inte lättare av att en stor eldsvåda kan ha bränt upp handelslagret.
Till vintertinget 1855 är borgenärerna kallade att redovisa sina fordringar enligt följande:
1, Jan Svensson i Gretlanda tjänsthjonslön mindre belopp
2, Samuel Pettersson i Villingstorp enl räkningar, större belopp
3, Anders Larsson i Kronäng enl 2 skuldeberv, större belopp
4,
5, Sven Andersson i Kinna Sand enl 3 räkningar och 2 skuldsedlar, mycket stort belopp
6, Sven Eriksson på Rydboholm enl räkning medelstort belopp
7, Änkan Brita Maria Svartz i Borås enl räkning mindre belopp
8, Emanuel Nilsson i Assberg enl räkning, medelstort belopp
9, Gustav Svensson som förmyndare sonen i första äktenskapet ärvd jord efter modern, uppskrivet värde
10, riksdagsman Gabriel Andersson i Falskog enl skuldsedel mot inteckning i G Nedergården, medelstort belopp
11, Per Andersson i Fritsla enl räkning, mycket stort belopp
Flertalet fordringsägare hade till detta ting stämt Frans för oredlighet mot borgenärer samt även stämt Per Andersson i Fritsla för att han mottagit betalningar efter att Carlsteins obestånd blivit känt. Tingsrätten dom blir att ej sätta Carlstein i häkte samt att uppskjuta målet till nytt upprop vid samma vinterting samt att utse Sven Eriksson till syssloman i konkursen.
Vid nytt upprop den 8 februari är stämningen irriterad med stämningar, motstämningar och skrivelser för domstolen att bringa reda i. Frans anser sig behöva hjälp av före detta lantmätaren Frumarie vilket bokhållaren Sjöman protesterar vilt emot, Sjöman är ombud för förläggarna från Mark.
Carlstein presenter en förlikning som de stora fordringsägarna kommit fram till innebärande omkring 50% ackord ur massan sedan Per Andersson lämnat tillbaks en del till honom utbetalda pengar. Borgenärerna återkallar sitt krav att ställa Frans till personligt ansvar. Övriga fordringsägare som ej ingått i ackordet låter efterhand meddela att de är nöjda med den utdelning som bestämdes. Den som inte kan vara nöjd är Frans hustru som får avstå sitt krav på boskillnadsförmåner.
På något sätt klarar sig Frans helskinnad genom konkursen och han och familjen sitter till synes kvar på gården till slutet av 1880-talet. Men är inte klarlagt om han kunde fortsätta med sina affärer. Av konkurshandlingarna framgår mycket klart att Frans har sitt handelsdistrikt i landskapen Västmanland och Uppland samt städer invid Mälaren i Sörmland.
Frans har sin kundkrets uteslutande i städerna och kunderna är huvudsakligen handlare och hantverkare. Det rör sig om stora volymer varor och därför bör han haft medhjälpare med på resorna. Detta förhållande samt att han säljer till yrkesfolk i stora partier gör affärerna särskilt känsliga för konjunkturer och kundernas betalningsförmåga.
Frans har i stort sett aldrig förekommit i tingsrätt innan en förfärlig händelse inträffar 1856. Denna händelse, som inträffar hemma på gårdsplan, kunde satt hela familjens framtid på spel. Hustru Saras syster Kristina Andersdotter var gift med Johannes Andersson från Falskog och de bodde grannar med Carlsteins i Nedergården. Frans och Johannes hade varit ovänner i flera år och den 19 december kommer Johannes halvfull in på Carlsteins gårdsplan och börjar bråka både med Frans och Sara. Det hela slutar med ett slag i huvudet på Johannes med dörrbommen och efter några dagar är han död.
Domen blir halshuggning men Frans blir benådad. Utan den benådningen hade inte Carlsteinssläkten haft den stora utbredning som den har idag. 2 söner fanns redan före dråpet men det väsentliga var att efter dådet på gårdsplan tillkom ytterligare 4 friska gossar.
Dessa raska gossar tycks samtliga ha slagit in på handelsverksamhet från ungdomen. Äldste sonen Johan Fredrik finns registrerad som handelsbetjänt och förmodligen gjorde han resor på Norrland för 1890 kan han återfinnas som rättare vid Ljunga sågverk i Hällesjö i Jämtland. Johan har minst 6 barn och troligen finns ättlingar runt om i lands åtminstone i landskapen Jämtland och Ångermanland
Äldste sonen i andra äktenskapet, Per Oskar återfinns som före detta handlande i Öxnevalla socken och då har han 4 barn. Ättlingar torde finnas i Halland och södra Västergötland
Lyckosam verkar också Anton Emil vara för han står som husägare i Kinna Sand 1890 med 2 barn. Inga ytterligare uppgifter finns dock om barnen.
Hjalmar står som ogift bokhållare i Göteborgs Haga 1890 och uppgifter om eventuella ättlingar saknas.
Martin har hamnat som handelsbiträde i Kungsäter 1890 och hans ungdom gör att uppgifter om ättlingar saknas
Salomon Ferdinand är bokhållare i Hajom 1890 och ättlingar är inte kända.
Det finns ett stort antal personer i Boråstrakten och Viskadalen som lystrar till släktnamnet Carlstein och de flesta torde vara ättlingar till ovan uppräknade söner till Frans Carlstein.
På något sätt torde gossarna fått sådan utbildning att de skaffar sig utvecklande arbetsuppgifter. Om så är fallet är det en historisk bedrift av den konkursade Frans Carlstein att sätta sönerna i skolor. Exemplet Carlstein är undantaget som bekräftar regeln om utarmade torpare efter gfh-konkurser.