1857 den 21 jan nr 16
Efter anmälan af krono länsmannen A P Strid
att åboen Johannes Andersson i Gretlanda Nedergården
den 13 sistlidna december blifvit af sin svåger
Frans Carlstein i nämnda hemman så misshandlad
att Johannes Andersson den 15 i samma månad aflidit
hade begärde ransakning angående dett brott blifvit till
idag utställ och förtogs nu i närvaro af Stridh
såsom åkl i hvarjemte ej mindre tilltalade Carlstein
än äfven aflidne Johannes Andersson enka Christina
Andersdotter på kallelse iakttagit inställde.
Åkl företedde dels att af honom vid verksällt
polisförhör, fördt protokoll af följande lydelse:
Protocoll hållet Litt M
dels det af herr provincial läkaren doctor S Elmlund
med medicalegal besiktning å Johannes Anderssons
döda kropp förda protcoll jemte äfven orsaken till den
sistnämnde för meddelte utlåtande så lydande.
Protocoll hållet Litt N
dels och följande prästintyg.
För dråp anklagade hemmansägaren Frans Ludvig
Carlstein i Nedergården Gretlanda af Rångedala
socken är född den 30 maj 1818 har, enligt antekning
välförsvarlig christendomskunskap, ...........ordentligt
nådemedlen, är välfrejdad och i samhället känd
för ett stilla och frejdigt lif..................
Rångedala d 24 dec 1856
A
Aflidne Johannes Anderssons enka Christina Andersd
berättade nu att Johannes Andersson
i sällskap med Sven Nilsson vid Gretlanda ......
Anders Pettersson i samma hemman i dagningen
den 13 sistledne dec gått ut från sin bostad
och först kl 3 på eftermiddagen återkommit
då han varit något rörd af starka drycker, att
Johannes Andersson om en stund, under uppgift i
ändamål att tala vid sin svåger Carlstein
åter begifvit sig ut, att Christina Andersdotter, som
derpå fick höra buller från gården, ..............pigan
Johanna Andersdotter att efterforska anledningen
till detsamma, och ehuru Johanna Andersdotter
då hon kort derpå återkommit till stugan,
upplyst Christina Andersdotter derom att Johannes
Andersson och Carlstein voro oense, hade
likväl Christina Andersdotter ansett någon fara
icke vara för handen eller denna vid ..........vidare
uppmärksamhet, men vid pass klockan
fyra på eftermiddagen infann sig bemälte
Sven Nilsson ........bad Christina Andersdotter skynda
sig ut, enär han befarade att Carlstein slagit
ihjel Johannes Andersson, hvilken då Christina
Andersdotter kom ut, befanns ligga på gångstigen
emellan Carlstein och Johannes Anderssons
boningshus i sanslöst tillstånd, hvilket fortfor
till den 15 i nämnde månad, då Johannes Andersson
omkring nio förmiddagen afled, förmälande
vidare Christina Andersdotter, det hon i det ställe
hvarest Johannes Andersson fanns liggande icke
såg någon sten och att han låg framstupa något
på högra sidan, samt att Johannes Andersson
under lifstiden haft ett hetsigt lynne och att
ovänskap emellan Christina och Johannes Andersson
sedan någon tid tillbaka varit rådande.
Vid händelsen med tilltalade Carlstein anstllt
förhör berättade denne angående sine lefnads
omständigheter, att han var född uti Gretlanda Nedergården
30 maj 1818 och vistats hemma hos föräldrarna
Johan Carlstein och Eva Fredrika Åkerström
af hvilka fadern aflidit men modern annu
lefver och har sin bostad hos Carlström, att han
1840 inträdt i äktenskap med sin nuvarande
hustru Sara Andersdotter, med hvilken han sammanaflat
två barn, att Carlstein någon tid idkat
gårdfarihandel, men dermed upphört och
sedan dess sysselsatt sig med brukningen af sin
ägande hemmansdel i Gretlanda Nedergården
å hvilken han ständigt varit boende, samt
att han aldrig förut varit för brott tilltalad
och åberopade Carlstein angående tilldragelsen
vid föröfvandet af ifrågavarande brott
en derom af honom gjord skriftlig anteckning
så lydande.
Ödmjukeligen till protokollet
Då jag härigenom Litt O
Förklarade Carlstein, under djup ånger af sitt ........
att den dörrlemmen, hvarmed han utdelade slaget
å Johannes Andersson varit förfärdigad af en
gröfre stafven omkring två och en half alnar
lång samt tappar i fyrkant uti begge ändarna,
att ehuru den gångstig å hvilken Johannes
Andersson fallit varit stenbelagd, sannolikt var
att det slag Carlstein utdelat träffat Johannes
Andersson å hufvudet och vållat den skada
havaraf han ljutit döden, dock påstår Carlstein
att Johannes Andersson varit beväpnad med en sten
och hotat att dermed slå Carlstein.
Härefter begärde vitnesförhör af åkl med
Sven Nilsson och enkan Maria Persdotter vid
Gretlanda, pigan Johanna Andersdotter i Gretlanda
Bengt Larsson i Gretlanda Nederg, Anders
Pettersson i Gretlanda Skattegården och Anders
Jonsson i Gretlanda Nolgården samt af Carlstein
med pigan Rebecka Johansdotter på Rångedala
Klockarebohl, Johan Fahlstedt och pigan Sofia
Andersdotter i Falskog, Och som vid fråga om jäf
mot vitnena det upplystes att
bestraffning för stöld, samt att Sofia Andersdotter
och Carlsein äro syskonbarn, förklarades Anders
Jonsson och Sofia Andersdotter jäfvige att i målsvitne
häremot öfrige vittnen, hvilka befunnos ojäfvige,
fingo aflägga ed varande för misstank deraf och
betygade vid serskilde förhör
1, Sven Nilsson att sedan vitnet den 10 sistlidne
december af numer aflidne Johannes Andersson
till låns bekommit et qvarter cognac hvilken
de gemensamt förtärt, hade Johannes Andersson
som den 12 december sammanträffat
med vitnet, begärt att återfå hvad vitnet
lånat och vitnet i anledning deraf den 13 i
samma månad kl fyra eller half fem på
morgonen infunnit sig hos Johannes Andersson
samt erbjudit sig betala sitt lån med af vitnet
medfört brännvin, deraf de jemväl uti Johannes
Anderssons bostad hvardera förtärt en sup, att
vitnet och Johannes Andersson åtföljdes af Anders
Pettersson i Gretlanda Skattegården begifvit sig till
vitnets hemmet och der äfven förtärt någre supar brännvin
havardera, dock icke så mycket att någon af dem
var öfverlastad, att under tiden tilltalade Carlstein kommit
in med en säck mjöl som han fört med sig från
qvarnen, och af vitnet blifvit undfägnad med två supar
havrvid någon osämja emellan Johannes Andersson
och Carlstein icke föreföll, men sedan Carlstein kort
derpå aflägsnat sig yttrade blott Johannes Andersson
”detta var min gode svåger svaglön”, att vitnet
och Johannes Andersson ½ omkring 12 eller ½ 1 på
dagen besökt Johannes Andersson i Gretlanda Skatteg
och af honom hvardera unfägnades med
en så kallad halfva, och sedan vitnet klockan 2 eftermiddagen
lemnade sistnämnde ställe och klockan vid pass fyra gått in
uti Carlsteins bostad infann sig der kort derefter
Johannes Andersson samt affordrade Carlstein
femtio rd, devid oenighet dem emellan genast
uppstod, havrunder de väl slog efter hvarandra
men hindrades från utöfvande af någon vidare
våldsamhet af vitnet, på hvars begäran
Johannes Andersson aflägsnade sig och då begaf
sig till en närbelägen brunn, hvarest Carlsteins
hustru var sysselsatt med tvättning af kläder
fattade uti hustun och svängde om med henne
samt svarade på hustruns fråga om han ämnade
kasta henne i brunnen, ”tror du att jag skulle
vilja kasta sådant slö i brunnen” att Carlsteins
moder, som under tiden stått uti dörren till förstugan
ropade på Carlstein, som då kom ut, hvarvid
oenighet emellan Johannes Andersson och Carlstein
åter utbröt och Johannes Andersson till
sig en fjerding från vitnet samt ämnade med
detsamma slå till Carlstein, men träffade då i stället
vitnet på hvars tilsägelse Carlstein
och Johannes Andersson derpå skiljdes åt
samt Carlstein och hans hustru derpå begåfvo
sig in uti sim bostad, tillslutande dörren till
förstugan efter sig, att vitnet som gått in
uti Carlsteins och Johannes Anderssons ..........
närbelägen stuga, vid buller utifrån, skyndat ut
och dervid blifvit varse att Carlstein beväpnad
med en fyrkantig bomm af omkring tre tums
tjocklek samt några alnars längd skyndade
efter Johannes Andersson och, ehuru vitnet
varnade Carlstein att ej slå ihjel Johannes
Andersson med nämnde bomm tilldelade Johannes
Andersson ett slag antingen å nacken eller å
hufvudet deraf Johannes Andersson ..........
af icke kunde finna någon sten eller
annat vapen, föll framstupa något åt högra
sidan och befanns vara sanslös, att Carlstein
då yttrat ”jag tror att jag har gjort hvad jag
ångrar”, men blott ansett Johannes Andersson
hafva svimmat samt med ena foten, hvarå
Carlstein hade en med block beslagen trädsko,
sparkat Johnnes Andersson å ena låret eller
benet och bedt honom stiga upp,
Tilläggande vitnet att emellan Carlstein och
Johannes Andersson under flere år ovänskap
varit rådande, att vid ett tillfälle då Carlstein
tillhållit Johannes Andersson att lefva väl med
sin hustru, Johannes Andersson rest knif
mot Carlstein, samt att vid ett annat tillfälle
efter det Johannes Andersson fällt förklentige
yttrande angående Carlstein och sin egen
hustru, Carlstein med en nyckel tilldelat
Johannes Andersson ett slag å hufvudet.
2, Johanna Andersdotter att då Johannes Andersson
i hvars bostad vitnet ifrågavarande eftermiddag
varit yttrat att han skulle gå in till
sin hustrus svåger, försökte väl Johannes
Anderssons hustru att öfvertala mannen
att ej gå in till carlstein eller säga
något till honom, men det oaktat gick Johannes
Andersson ut och då om någon stund buller
hördes ifrån gården anmodades vitnet
af Johannes Anderssons hustru att gå ut
och taga reda på anledningen dertill, att då vt
kommit ut Johannes Andersson och Carlstein
jemte flere andra personer uppehållit sig å gården
der oväsendet emedlertid afstannat och
Carlstein och hans hustru begåfvo sig in
och tillstängde sin förstugodörr, att Johannes
Andersson någon stund derefter gått till
Carlsteins fenster och derifrån ropat åt Carlstein
”betala hvad du är skyldig så sliter jag
i dig annars slår jag ut fenstret”,
att Johannes Andersson, hvilken vitnet icke
såg hafva någon sten i handen, derpå
går emot Carlsteins dörr, att Carlstein dervid
kommit ut och utlåtande sig ”nu har
du länge nog retat mig” .......Carlstein
.....att han skulle slå Johannes
Andersson förderfvad och tillsägande Johannes
Andersson att släppa den sten han hade,
skyndade Carlstein beväpnad med en kantig
och med så kallade laster i andarna försedd
bomm efter Johannes Andersso, att
vitnet som dervid begaf sig bakom en närbelägen
ladugård, väl icke såg, men dock hörde att ett
slag utdelades och då vitnet derpå gick fram
till stället såg vitnet Johannes Andersson
ligga sanslös på marken, intygande vitnet
att Johannes Andersson vid tillfället hvarken
varit öfverlastad eller oredig till sine sinnen.
3, Bengt Larsson att vitnet som icke sett
då Calstein slog Johannes Andersson efteråt hört
Carlstein beklaga sig öfver att vara olycklig
och yttra att han ej med säkerhet visste om
det slag, han tilldelat Johannes Andersson
träffat å hans axel eller annorstädes
samt att under flere år oenighet emellan
Carlstein och Johannes Andersson varit rådande
utan att vitnet kunde uplysa hvilken
af dem som dertill gifvit anledning.
4, Anders Pettersson att vitnet vid ifrågavarande
tillfälle endast hört slag samt att Carlstein
ropat att han skulle klösa Johannes Andersson
äfvensom att de stundom grälade med hvarandra
men att vitnet icke kände hvilken af dem som
......var orsak.
5, Maria Persdotter att Johannes Andersson i
sällskap med Sven Nilson den 13 sistl december
omkring kl 9 förmiddagen kommit in
uti vitnets stuga, då Johannes Andersson på
begäran fått låna en fjerdedels kanna brännvin
hvaraf de intogo förtäring och varit
vid frisk mod utan att vara öfverlastade
att under tiden Carlstein jemväl kommit
in med en säck mjöl, som han fört från
qvarnen, havrvid någon oenighet emellan
honom och Johannes Andersson icke förspordes
men sedan Carlstein begifvit sig derifrån
utlät sig Johannes Andersson ”detta
var min gode svåger svaglön” samt yttrade
förtrytelser deröfver att han skulle föda deras
svärmoder för Carlströms räkning.
6, Rebecka Johansdotter att vitnet i tre år
haft tjenst hos Carlstein, att oenighet under
nämnde tid emellan honom och Johannes
Andersson varit rådande samt att Johannes
Andersson var den som hufvudsakligen
dertill gaf anledning och merendels alltid började
gräl.
7, Johan Fahlstedt att vitnet icke kunde meddela
annan upplysning än att vitnet för sex
eller sju år sedan hört att Carlstein och
Johannes Andersson voro oense för det att den
sednare häft ned kläder som varit upphängde
till torkning.
Berättelserna upplästes och erkändes af vitnena
hvilken fordrade ersättning för inställelsen
med anmälan att man boende på två mils
afstånd från tingstället.
Anders Jonasson och Sofia Andersdotter fingo
härefter utan ed berätta och intygade:
Anders Jonasson att Johannes Andersson ifrågavarande
dag börjat gräl med Calstein för det att deras
svärmoder spunnit åt Carlstein, att Johannes
Andersson derefter begifvit sig ut till Carlsteins
hustru som var sysselsatt med arbete vid en
närbelägen brunn, att Carlstein derpå kommit
ut och då han och hustrun sedermera
begifvit sig in samt tillstängt dörren till
förstugan efter sig, hade Johannes Andersson
gått till Carlsteins fönster och flere gånger
begärt att blifva insläppt under
hotelser att eljest slå ut fönstret samt derefter
gått emot dörren, hvilken i detsamma
öppnades af Carlstein som dervid yttrade
”om djeflar i min själ har du retat mig länge
nog, nu skall jag slå dig fördärfvad” att
Anders Jonasson som icke sett då våldet
mot Johannes Andersson utöfvande sedermera
funnit honom ligga sanslös, samt
att i synnerhet sedan Johannes Andersson
förtärt starka drycker, oenighet emellan
honom och Carlström..........varit rådande
Sofia Andersdotter att vitnet under tre och ett
halft år innehaft tjenst hos Carlstein
att under samma tid Carlstein att Johannes
Andersson flere gånger med hvarandra grälat
och varit osams, samt att Johannes Andersson
varit den som åstadkommit oenigheten.
I nämnden upplystes att Johannes Andersson
under lifstiden haft ett retligt lynne och att
han i synnerhet efter förtärandet af starka
drycker öfverfallit hvem som råkade ut för
honom.
Under tillkännagifvande att vidare bevisning
icke funnes att tillgå, hemställde åkl
målet till pröfning med anhållan att domstolen
jemväl ........meddela yttrande öfver herr doctor
Elmlunds anspråk på ersättning för kostanden
vid obduktionen å Johannes Anderssons lik
uppgående till femton rd banco
Tilltalade Carlstein som hittils vistats på
fri for, förklarades skyldig att träda i häkte,
och underrättades parterna att utslag i målet
skulle vid rättens sammnträde i morgon meddelas.
Litt M
Protcoll hållet vid polisförhör i Gretlanda
den 16 december 1856
Sedan anmält blifvit att Johannes Andersson i Gretlanda
Nederg förliden gårdag kl ¾ till 9 förmiddagen aflidit
efter honom den 13 dennes öfvergången misshandling
anställdes polisförhör om förhållandet dervid följande
personer hördes och berättade.
1, Den aflidnes enka Christina Andersdotter att under
Johannes Anderssons den 13 dennes klockan omkring ½ 4
eftermiddagen i sällskap med Sven Nilsson vid Grtlanda
utgått under uppgift att besöka sin i grannstugan boende
svåger Frans Carlstein, att hon efter nära en timmes
förloppfrån gården hörde ordvexling och oljud, att Sven Nilsson
en stund sednare inkom och berättade att Johannes Andersson
blifvit så illa slagen att han stupat och befanns liggande
sannslös på gården, samt att kort derpå blef inburen
i stugan, härefter han icke mera kom till medvetande
utan avled kl ¾ till p f m förliden gårdag.
2, Sven Nilsson vid Gretlanda att han och Johannes Andersson
från kl 4 på morgonen den 13 dennes var i sällskap
och derunder förtärt inköpt brännvin hvaraf de
ock var berusade då de samma dag i skymningen ingingo
i Frans Carlsteins boningshus, att Johannes Andersson kräft
penningar af Carlstein, oqvädade hon och kallade honom
för tjuf, att slagsmål dem emellan derefter upkom som
för tillfället afstyrdes, Sven Nilsson och Johannes
Andersson sedermera utgingo på gården där Carlsteins
hustru inträffade och oqvädades af Johannes Andersson som
hotade att kasta henne i brunnen, då Carlstein tillkom för
att freda hustrun, med hvilken on åter ingick i stugan
och tillstängde förstugudörren, att Sven Nilsson derpå
aflägsnade sig och ingick i enkan Maria Persdotters
närbelägna stuga, där han en stund qvardröjde. Derefter
utkommen på gården såg Sven Nilsson att Carlstein
sprang efter Johannes och med en stör tilldelade honom
ett slag så att han stupade då Carlstein yttrade ”nu......
jag det jag ångrar”. Johannes Andersson som en stund
låg afsvimmad, blef sedermera af tillkommet folk inburen
i stugan, men kom icke mer till riktig sans.
3,
ett stycke stycke ........om Carlsteins boningshus, var ute på
sin gård ifrågavarande tillfälle då han hörde Carlstein vara
i gräl med Johannes Andersson och yttra ”Du har retat mig
så länge att jag nu skall slå fördärfva dig”, och att Anders
Jonsson kort derpå vid framkomsten till stället fann
Johannes Andersson liggande sanslös på marken.
4, Pigan Johanna Andersdotter i Gretlanda att hon den.....
dennes på aftonen såg Johannes Andersson rusig och
med ................till Carlsteins stuga och hörde honom
hota med .........instämde derest den till.....förstugan
icke öppnade, att Calstein derpå utkom och sade sig skola
slå förderfva Johannes, då Johanna Andersdotter af rädsla
sprang utom en ladugård, så att hon ej kunde se hvad som
vidare tilldrog sig men väl hörde att ett slag utdelades, och
då hon återkom Johannes Andersson fanns liggande ........
på gården.
5, Frans Carlstein i Grtlanda Nederg att Johannes Andersson
och Sven Nilsson den 13 december på eftermiddagen
kommo stark berusade, i Carlsteins hus, dervid den
förstnemnde genast inledde gräl om penningar som han
hos Carlstein utkräfde, att de efter en stunds förlopp
utgingo på gården hvarest Carlsteins hustru med oqvädinsord
öfverfölls af Johannes Andersson som hotade att
kasta henne i brunnen och då Carlstein tillkom för att freda
sin hustru, tillfogade honom två slag samt förföljde honom
till förstugan hvars dörr Carlstein tillslagit, att Johannes
Andersson förföljde med våld inträngde i stugan och hotade
att med en uppvisad sten slå in fenstret om dörren
icke öppnades. Carlstein som då öpnade försugudörren
och gick ut, lycades att undvika slaget af den sten Johannes
kastade mot honom och tilldelade johannes ett slag
med en stör, dermed han i anseende till sitt rusiga tillstånd
föll omkull och troligen slog hufvudet mot någon
på marken liggande sten.
Johannes Anderssons döda kropp blef härefter besigtigad
och fanns vara behäftad med en blånad i öfra
delen af pannan, en fördjupning i hufvudet 4 större sår
nedom högra höften, ett skrubbsår å venstra låret och
ett mindre dito på näsan.
Sålunda förekommit betygar som ofvan
AP Stridh
Vid denna undersökning närvarande
Gabriel Andersson
nämndeman
Joh Fahlstedt
kronofjerdingsman
Litt N
Protocoll hållet vid medicolegal besiktning å liket
efter åbo Johannes Andersson från Gretlanda i Rångedala
socken, på kronobetjäningens begäran
anställd i Gretlanda den 22 december 1856.
Speciell fack: Johannes Andersson, som var 38 år gammal och
begifven på dryckenskap, hade den 13 dennes på eftermiddagen i
rusigt tillstånd hotat att kasta närstående åbo Frans Carlsteins
hustru i en brunn, då Carlstein utkallad till hustruns räddning
med en stör slagit Johannes Andersson så att denne föll afsvimmad
på marken och ...........................................låg i ett
fortfarande sanslöst tillstånd, till dess han den 15 dennes kl
Yttre besiktning döda kroppenhar medelmåttig längd och magert
hull, ansiktet blekt, munnen .....sluten, ögonen infallna och
fördunklade. Intet så kunde upptäckas på hufudets mjukdelar
beträck..........hvilka endast funnes degiga och uppsvällda
På .....ryggen fanns ett litet skrubbsås af en finger...........
storlek, på höger skinkan en blånad af en handsbredd
der huden var af svartbrun färg och pergamentslikt ...........
lederna böjliga, buken blå icke utspänd
Inre besiktning: ........sidan af hufudsvålen och tinnings..........
voro indränkte med ..........en betydlig blodsutgjutning
voro öfver hela svålen, med undantag af venstra sidan af
nackbenets kropp en stor spricka i hufvudsvålen gående tvärs
öfver hjässan ifrån högra tinningsbenets klipphårda del
till motsvarande del på den venstra sidan ifrån nemnde
spricka utgingo två andra sprickor af samma storlek igenom
pannbenet på hvars mällersta del de korsande ..............
formade en ............figur och slutade en på hvardera sidan i
..................en tredje spricka i pannbenet utgick ifrån
en liten fördjupning i främre delen af venstra .........
........rakt nedåt förlorade sig i ...................på venstra sidan
............men af vanlig tjocklek, med dess efterstående .........
söndersjunkne pannbenet i flere bitar med blodige ränder
öfver hela högra sidodelen af stora hjernan af storhjernan
fanns ett stort blodkauguleum af 4 5 tums djuplek
hjernhinnor och ..............visade en motsvarande
intrycknin, mjuka hjernhinnans kärl utspände sig af blod
hjernmassan blod.............till betydlig mängd blod men
utgjuten på hufvudsvålen botten. Båda lungorna fläcktals
fastväxta vid bröstkorgen fyllda med luft och blod, hjerta
normalt...........i högra halfvan svagt koagulerad blod
den venstra var tom. Lefvern stor gul och spräcklig mjuk
frisk, magen fylld med ett tunnt fluidum, småtarmarna
tomma, groftarmen fylld med hårda exkrementer,
blåsa full, som ofvan
S Elmlund
med doctor
prov.läkare
närvarande vid förrätningen
Johan Fahlstedt kronofjerdingsman
Anders Aspelin från Skatteg
Utlåtande
De vid besiktningen och liköppningen anmärkte
företecken ådagalägga att Johannes Andersson genom
våld erhållit en skada på hufudet och att han deraf
hjutit döden i hvilket jag icke allenast på min aflagde
........intygar utan och med denna min edeliga förpliktelser
så sant mig gud hjelpe till lif och själ bekräftar.
Borås den 24 december 1856
S Elmlund
Litt O
Ödemjukeligen till protocollet
Då jag härigenim går att ärkänna och omstenderligen berätta
de omständigheter som stört mina förhållanden ända........till
det förskräckliga att varda dråpare å min svåger och granne
Johannes Andersson får jag i all ödmjukhet anföra följande
som torde belysa att denna svåra händelse är skedd mera af
olycka än af hvilja att skada göra hoppandes att ärade härads
rätten täckes nådigast inse det samma.
Lördagen den 13 december på eftermiddagen ankom Johannes
Andersson till bostad. Och under något rusigt tillständ
utfor i förvitliga ordalag mot mig, och de.......tilltalade mig
2ne örfilar hotade min hustru med att häfva henne ned i en
närbelägen brunn där hon stod och tvättade hadde säkert
det och fullbordat derest icke jag och min gamla mor
mellankommit. Och med varandras tillhjälp .......... in
uti huset dervid det lyckades att få dörren tillslagen om oss.
Lyckligen hadde nu varit om Johannes härvid begifvit
sig bort och lemnat oss i fred det jag ouphörligt bad
honom göra så väl ute som inifrån men i stället tager
Johannes upp en sten och går till fenstret med hotande
att om jag icke öppnar slår han ut fönstret för
att undvika detta emedan jag väl visste att
Johannes var den man som var i stånd att fulborda sine
Utlåtande han omenskliga ...........förfogade mig ut öppnade
dörren och med några ord tillsägande Johannes att ej längre reta mig
Utan måtte nu på sena lördags qvällen få vara ifred tager
med mig i handen den tverslå varmed dörren utur stuga med
hvilken han skall veta jag icke ämnar begagna på det ........
skedt utan att derigenom visa Johannes någon gång ..........
jag alltid tillförne skydt. Och väl tvenne gånger han förföljdes
flydt seende detta går dock Johannes från fönstret .........
staketet der han stannar. Och med de grofvaste oqvädingsord
utfor emot mig vetande mig under den tillstundande ......
blifva fridlös dervid jag vende om och går in gården.......
efter honom några slag för att mer .........att slå honom
mana honom till sitt nerbelägna hem och möjligen genom
mitt .......man alldrig förr........men ingifva honom någon ......
för att derigenom möjligen få vara better i fred för den
oupphörliga förföljelse men kom...............................
Johannes upp en sten sägande att antingen du eller jag skall
dö (hvilket han ock tillförne yttrat många gånger) för......
öfver detta carska tilltal fattade jag det med .............
........lyftande mitt stora vapen emot honom och för att fella
honom till marken utan att skada, siktandes ock efter ........
jag i häpenheten kunde .........träffade öfver lårbenen.......
att Johannes falde hastigt mot marken troligen treffades
i hufvudet af någon sten havarf marken der hendelsen
.........är uppfuld. Och havaraf Johannes genast förlorade
sans och dog 2ne dagar derefter. Till denna svåra hendelse
måste jag tillförbindas orsak, vet dock med mig att den ej
skedt med uppsåt att så ske skulle hvarföre jag tillföres......
hopp och tror att gerningen uti guds ögon anses helt
annorlunda än den gör uti lagen. Och menniskorna, kan ......
icke förgöra mig ifrån den förebråelse att vara orsak
till en syndig själs hastiga afferd till ävigheten, men .....
har jag att framvisa som der emot gäller mitt lif är att
intet gäller det för lagen gäller det dock icke för ..........
på jorden sker utan guds tillstödjelse säger skriften.
Johannes Anderssons olyckliga jordebana hade nått sitt
mål och jag för att få kenna syndens gruflighet blifvit
utsade till den baneman, ånger och blygd hafva nedslagit mitt
mod, och finne att jag är nestan till intet gjord, och skulle
komma ännu lengre derest jag icke kunde våga hoppas
nåd måtte kunna komma att gå före lagens strenga
rätt anhållande ödmjukeligen till slut det hgtärade
häradsrätten af bevekande omständigheter måtte nådigast
tillåta amitt fortfarande vistande i mitt hem under sakens
utredning och afdömande emedan fengelset för mig
skulle blifva en säker död. Och mina barn hustrus och
moders förtviflan och undergång.
Gretlanda den 20 januari 1837
F Carlstein
1857 den 22 jan nr 21
Uti målet som här ovan under nr 16 i domboken
finnes antecknat angående kronolänsmannen
A P Strids åtal emot Frans Carlstein
i Gretlanda Nedergården för dråp å Johannes
Andersson derstädes aflemnades i närvaro af
åklagaren och tilltalade Carlstein som från
häradshäktet för rätten inställdes följande
Utslag
Genom vitnesmålen och hvad i öfrigt under
ransakningen förekommit är upplyst är
Johannes Andersson, med hvilken tilltalade
Carlstein under flera år blifvit uti ovänskap
hvartill Johannes Andersson hufvudsakligen
varit vållande, den 19 sistlidne december
på eftermiddagen, efter först under dagen
hafva förtärt starka drycker och deraf blifvit
upprymd ehuru icke öfverlastad infunnit
sig uti Carlsteins bostad samt kräft af honom
ett penningbelopp hvarvid oenighet
dem emellan uppkommit, att Johannes
Andersson sedan begifvit ut till en å gården
belägen brunn hvarest Carlströms hustru varit
sysselsatt med tvättning af kläder samt fattat
uti hustrun och (svurit ord) med henne, att
då Carlstein på kallelse utkommit för att
skydda hustrun, Johannes Andersson ryckt till
sig en fjorting i ändamål att dermed slå till
Carlstein, men afhållits från utförande af
någon våldsamhet, att Carlstein och hustrun
då förfogat sig in uti deras boningshus
och tillstängt dörren till förstugan efter sig,
att Johannes Andersson derpå begifvit sig
till Carlseins fönster, hotat att slå ut
detsamma om han icke erhåller liqvid
af Carlstein, samt att Carlstein då Johannes
Andersson derifrån gått emot dörren till
förstugan, öppnat dörren och beväpnad med
den bomm hvarmed dörren varit tillsluten,
begifvit sig ut efter Johannes Andersson och
sedan han upphunnit honom med omförmälde
bomm tilldelat Johannes Andersson ett slag
som enligt vitnet Sven Nilssons utsago träffat
Johannes Andersson i nacken eller i hufvudet,
deraf Johannes Andersson blifvit fälld till marken
och sedan oafbrutet varit uti sanslöst
tillstånd till dess han den 15 i nämnde månad
klockan omkring nio på morgonen aflidit,
Och emedan vederbörande läkare
intygat att Johnnes Andersson genom
yttre våld erhållit en skada på hufvudet
och att han deraf ljutit döden, samt Carlstein
fritt och otvunget erkänt att han tillslagit Johannes Andersson
det slag af hvars verkningar Johannes Andersson
aflidit, ty pröfvar H R jemlikt
24 kap 9§ missgärnings balken, lagligt döma
Carlstein att genom halshuggning, skolande
Carlstein godtgöra ej mindre kostnaden för
obductionen å Johannes Anderssons döda kropp
med fordrade femton rd eller det belopp
som af kongl sundhets collegium kan komma
att bestämmas än öfver de i målet
hörde vitnen för deras tingsbesök med skjutslega
efter en häst från deras hemvist till
tingsstället och åter derifrån samt .......allt
banko i traktamente till hvardera för hvarje
i vintnesärendet tillsatt dag, och kommer
obduktionskostnader, derest densamma af
Carlsteins tillgångar icke kan gäldas, att af allmänna
medel utgå, dock varder detta utslag enligt 25
kap 5§ rättegångsbalken och kongl förordningen
den 20 december 1851, underställdt
kongl majt och rikets Göta hofrätts pröfning
hvilken tilltalade Carlström kommer att uti
kronohäktet, dit han nu införpassas afbida.
Besvärsstämning meddelad.