Reportage i Borås Tidning 20 juni 2008

FRÅN BJÖRKELUND I OD TILL BJÖRKLUND I REGERINGSKANSLIET

Stockholm – torpet i Murum
Stockholm – huvudstaden  -  en resa i 5 generationer     –

I äldre tid var gästgivaregårdarna bygdens samlingspunkt. Falskog i Rångedala var inget undantag  och en av anhalterna från och till Borås för resmålen mot Jönköping eller Falköping. Och i Falskog träffades gårdfarihandlarna i bygden och utbytte erfarenheter från sina resor och tog några supar.

Det kunde gå livat till i gästgivaregården i Falskog, så livat att det hände att pigorna i gården blev med barn. Detta hände för Christina Petersdotter från Murums socken som 1848 i november födde en dotter. Varpå kyrkoherden noterar Christina och dottern på sockens slut. (hon saknade fast bostad) Året därpå tar då Christina sin lilla Johanna på armen – möjligen fick hon skjuts av någon bonde – och går hem till föräldrarnas torp Stockholm i byn Aplaberg.

Säkerligen ingen dräng i Rångedala som var Johannas far, för Christina söker inte underhållsbidrag av någon i orten till sin dotter. Det blir mormodern som uppfostrar Johanna Petersdotter – Petersdotter får hon bära efter morfar. Christina kom aldrig att gifta sig och hon hade nog inte det bästa ryktet i bygden för Johanna vill aldrig berätta om sin mor för sina barn, enligt vad Frans Björklund, en av Johannas söner, berättar om på äldre dar.

Det var nämligen torpet Björkelund i Od som kom att bli Johannas hem tillsammans med soldatsonen Josef Glad. Deras äldste son Theodor hade tjänat dräng och avancerade till rättare, vilket borde eklateras med ett släktnamn. Därmed var namnet Björklund taget och vår skolminister har skrivit in torpet Björkelund i Od i historieböckerna.

Torpet Björkelund finns inte längre på kartan. I Gladatorpet, som det också kallades, dog Josef Glad 1891 och torpstugan brann ned strax därefter. Torpet låg på Hägnas marker, gästgivaregården i Od och torpåkrarna fanns kvar långt fram på 1900-talet. Åkern blev fotbollsplan för den blivande fotbollsklubben i Od och landslagsspelaren Samuel Holméns farfar Sixten hade hela sin fotbollskarriär förknippad med denna fotbollsåker. För sin framgångssaga kan klanen Holmén i Annelund tacka åkern i Björkelund.

Efter branden blev Johanna och hennes minderåriga barn husvilla och dessutom kunde de inte fullgöra dagsverksskyldigheten. En torpargrund stod till buds i närheten och med snälla grannars hjälp och ”körehjälp”
byggdes den nya stugan upp. Körehjälpen innebar att den som utförde den skänkte en timmerstock till den utblottade änkan och hennes barn.

Frans Björklund berättar i uppteckningar om hur Johanna satt uppe och vävde nätterna igenom för inkomster att leva på.  Ibland räckte de inte till  mat åt barnen, Johanna fick sopa ihop rester av mjöl i bingen och koka gröt av. Gröten sköljdes ned med vatten när det saknades mjölk. Socknen lämnade också bidrag till maten genom skollärarfrun som delade ut bröd och en bit ost. De barn som åtnjöt den ”förmånen” kallades därför ”sockenhjon”.

En gris kunde födas upp ibland,  men det mesta av fläsket måste säljas för att få pengar till socker, kaffe och annat. Johanna var skyldig  lite pengar i en handelsbod i Od när det kom ut ett rykte att länsman var på väg till torpstugorna i byn. Johanna tar då en bytta med grismat och lockar med grisen ända till grannbyn. Hon var ängslig för att grisen skulle bli tagen i mät av länsman.

En födkrok var att plocka bär, som blåbär och lingon, både till egen föda och avsalu. Det var fullt med folk i skogarna och från böndernas marker blev man bortkörda, sådan var ”allemansrätten” på den tiden. Frans och brodern Johan var ute och plockade ”kröser”men blev bortjagade av en sniken bonde så pojkarna hamnade hos grannen Ljungkvist i Galtholmen. Som låste upp dörren och pojkarna kunde springa upp på vinden.

Ett annat sätt att tjäna pengar var att klänga omkring i grantopparna och skaka ned kottar. En krona per tunna var förtjänsten för leveranser till skogvaktare Rehn på Ollestad. Sent en vår hade pojkarna lyckats få med sina kottar på en skjuts som skulle till Ljung. Men bonden slänger av säckarna  innan Ollestad så pojkarna får bära flera vändor med kottar fram till gården. Och får beskedet att det var slut på inköpen för säsongen. Men Rehn är så vänlig så pojkarna får sina 2 kronor för kottarna.

40 år senare kan Frans Björklund återgälda den vänligheten. Skogvaktarfamiljen hade fått det svårt och kunde inte ge ett barnbarn en kostym. Då fick skogvaktarfrun en kostym av Frans till inköpspris, för han hade nu kommit på grön kvist. Och det var inte bara fru Rehn som blev hjälpt. Det var väl känt att torpargrannar i Od fick köpa kläder i Diversemagasinet på Österlånggatan till halva priset.

Bröderna Björklund blir affärsmän

Johanna Petersdotter hade 6 barn och deras bildningstörst var stor. Någon klocka fanns inte huset och det var sågverksvisslan i Fänneslunda på andra sidan skogen som kl 6 talade om att det var dags att stiga upp. En morgon på väg till skolan i Sandäckra står de redan före 6 på gårdsplanen hos närmaste grannen Ljungkvist i Galtholmen. Varför är ni så tidiga undrar moran i huset? ”Dä har tjötet” svarar barnen, och så var det, sågen startade tidigare den morgonen.

 

I slutet av 1890-talet har de yngsta barnen gått ut skolan och Johanna byter bort stugan mot ett skrivbord – som tros finnas kvar inom släkten – och flyttar med barnen till Borås. De äldsta barnen fanns då redan i Borås.

Frans Björklund lär sig skomakaryrket men sadlar om och utbildar sig inom textilen. Han arbetar på Kilsund fram till 1917 då importen ströps och det blev ont om arbete. Han startar då Diversemagasinet i ett hus där Folkets Hus nu ligger. Affärerna gick så bra att vid ett 50 års konfirmationsjubileum i Od – det torde ha varit i slutat av 1940-talet – kan Frans ge igen för gammal ost. ”Sockenhjonet” bjuder hela församlingen i Od på kaffe.

Ett nytt Folkets Hus invigs 1939 och Diversemagasinet fortsätter sin försäljning av kläder, porslin och klockor med mera i nya lokalerna. På 1920-talet hade brodern Gustaf blivit delägare i DM som firman kallades. Gustafs söner Fred och Åke driver företaget vidare i nästa generation. Företaget lades ned 1979 då Fred Björklund pensionerades.

Björklunds som folkpartister.
Frans och Gustav bodde med sina familjer i villor i närheten av järnvägsstation i Sparsör. Frans Björklund var en utpräglad föreningsmänniska med särskilt starkt engagemang inom nykterhetsrörelsen. Han var dessutom en av grundarna till IF Elfsborg.

Från 1920-talet var Frans ledamot för Folkpartiet i kommunalfullmäktige i Fristad och ser bland annat till att Fristad blir ”upplyst” . På Frans initiativ byggs vägbelysningen ut kraftigt på 1940-talet. Brandförsvaret i Fristad var Frans skötebarn och han ser till att utrustning och brandbilar anskaffas samt att en brandstation byggs 1954. För att få sin vilja igenom händer det ibland att han hotar med att köpa in material på egen bekostnad. Uppbyggnaden av ett funktionsdugligt kommunalkontor på 1930-talet är till stor del Frans Björklunds verk.

Gustaf Björklunds son Fred verkar också som kommunalman i Fristad och är kommunalfullmäktig fram till 1958. Fred ingår i samarbetsdelegationen för kommunsammanslagningen 1952 och han var särskilt intresserad av ungdoms- och idrottsfrågor.

På Freds äldre dar dyker en ny stjärna upp på folkpartihimlen och Fred försummar inget tillfälle att fara in till Borås och lyssna på sin yngre släktings politiska föredrag. Om detta berättar Freds änka, som fick uppleva den unge släktingens upphöjelse till skolminister.

Björklundsbrödernas mellanbroder Johan börjar sin yrkesbana som målare i Borås men går snart, liksom bröderna, över till affärsbranschen och blir symaskinsagent, gifter sig med Emma Hjert och flyttar till Skene. I ”fädrens spår” och släktens spår uppstår, efter ytterligare ett par generationer, kombinationen soldat och folkpartist. Nämligen Jan Björklund.

Emma Hjerts far Johan Axel Hjert var son till soldaten Anders Hjert på Hjältagårdens ryttartorp i Gingri. Han slutade yrkesbana som vedhandlare i Borås. Anders Hjert var så kallad avsutten ryttare vid regementet i Axvall därför att rytteriet i Axvall hade upphört  och övergått till regemente med fotsoldater. Anders Hjert var således skarpskytt vid regementet.

Anders Hjerts morfar var bonden och gårdfarihandlaren Sven Jansson i Vatunga Storegård i Äspereds socken.
Så hade även den släktgrenen en viss handelsanknytning. Denne Sven Jansson stäms 1816 av sin gårdbo (granne på samma gård) Anders Nilsson för att Sven kallat honom ”tjuvknalle”. Både tjuv och knalle var de värsta skällsord man kunde utsättas för och blev därför ett fall för tingsrätten.

Upprinnelsen till historien var att Sven bodde på gårdens undantag och Anders hade olovandes bärgat grödan på undantaget. Sven och Anders fick lov att snart bli sams igen därför att Anders var gift med Svens dotter Greta. Sven Jansson hade kanske ett häftigt humör eller tittade för djupt i glaset för det förkom att han blev instämd för slagsmål.

Tore Österhag

 

Resan till fäders torpställen

Nyvaknat intresse för anorna

 

Att skolministern Jan Björklunds intresse för politik väcktes av Folkpartiet var en ren slump. ”Skene var ett rött industrisamhälle på den tiden och jag gillar att gå mot strömmen”, säger han själv. Föräldrarna började rösta på Folkpartiet först när Jan blev medlem av Folkpartiet Liberalerna.

Familjen Björklund i Skene umgicks rätt lite med släkten i Borås och Sparsör. Och Jan Björklund hade inte en aning om att Frans och Fred Björklund var kommunalpolitiker i Fristad. Jan var officer innan han blev fullskalig minister men säger sig inte haft en aning om att det funnits så många soldater bland förfäderna.

Frihandeln är ju liberalernas ledstjärna i politiken ända sedan 1800-talet. Åtskilliga är de affärsmän i Borås och bygden runt omkring som hyllat de idéerna och därför varit folkpartister.

En extrem form av frihandel får vi kännedom om vid Norrbyskolan när Jans mor Ragna överraskande berättar att här låg en lönnkrog i slutet av 1800-talet. Det var Jans farmors far Johan Axel Hjert som drev den krogen som låg i hörnet av Västra Nygatan och Norrby Tvärgata. Fastigheten hette Nolby nr 2

En chosefri minister lämnar SÄPO-vakterna hemma, hyr en bil och sätter sig själv bakom ratten för en rundresa till sina rötter. En efterföljande bil transporterar modern Ragna Björklund samt Jans kusin Lars-Olof Gejer och dennes dotter Lotta Gejer. Enda sällskapet från politiska parnassen i Stockholm är pressekreteraren Anna Neuman.

Johan Axel Hjert – med lönnkrogen på Norrby - hade växt upp som näst äldste son i en tiofaldig barnaskara på soldattorpet vid Hjältagården i Gingri. Dit är vi på väg upp för backarna ovanför Tosseryd och ministern informeras om de tidiga 1700-tals soldaterna som blev rusthållare i Rönnekulla och Hältagården  för ryttartorpet Skogsbo. Soldaten Ekberg, född i Murums socken, har ättlingar i Hältagården idag, vilka dessutom äger Skogsbo-torpet. Ett sammanträffande på så sätt att Jan Björklund också har sina djupaste rötter i Murums socken.

Soldaten Anders Hjert var far till Johan Axel och levde hela sitt soldatliv på Skogsbo och blev den siste soldaten på torpet. Sällskapet Björklund imponeras av de väldiga stenmurarna som deras förfader delvis torde vara upphovet till.  Att investera statsrådspensionen i denna vackra plats ovanför Öresjö kommer på tal. Det skulle vara en liten men dock knäpp på näsan på boråspolitikerna som inte upptäckt områdets potential, ifall investeringen skulle komma till stånd.

Jan björklund och kusinen Lars Olof Gejer med dottern Lotta på väg till torpet Skogsbo

Jan Björklund på stenmuren som hans farmors farfar Anders Hjert delvis slitit ihop

 

Färden går vidare genom Gingri och då de nedlagda små- och storskolorna passeras, förhör sig skolministern nogsamt om Johan Axel och hans syskon kan ha gått i skolan där.

I Gingri ligger både Anders Danielssons hemgård och senare hans egen gård Bondarp. Det politiska underbarnet och senare bondeledaren började sin fantastiska bana som 18-årigt skrivbiträde åt häradshövdingen vid tinget,
nämndeman som 20-åring och riksdagsman något senare i 20-årsåldern.

Självklart måste vi stanna till på den naturskönt belägna gården i Bräckås. För det går en röd tråd från den liberale bondeledaren, som långt före sin tid bland annat förespråkade allmän folkskola, och till den liberale folkpartiledaren som är i färd med 2000-talets renovering av den grundskola som Anders Danielsson inte själv fick uppleva.

Den gamle riksdagsmannen för bondeståndet skulle säkert vara lycklig i sin himmel över detta ministerbesök på sin barndomsgård och för vad liberalerna uträttat i Sverige sedan hans tid.

Anders Danielsson är nästan bortglömd i svensk historia för det han uträttat och säg den boråsare som vet vem han är. Vi samtalar en stund om att lyfta fram Danielssons stora betydelse för Sveriges utveckling bort från agrarsamhället. Inte minst i Borås och Sjuhäradsbygden där industrivaggorna stod tätt. Upplysningen om Anders Danielsson borde komma från Högskolan i Borås, förslagsvis genom en doktorsavhandling om den store bondeledaren.

Jan Björklunds historiska resa har nu nått gårdfarihandlartid, den tid som Anders Danielsson levde i. Som en symbol för detta får han med sig härifrån den nyligen framlagda avhandlingen ”Marknad på väg”. Den första riktigt fullödiga forskningen om gårdfarihandeln, genomförd av doktoranden Pia Lundqvist.

På Anders Danielssons gård Bräckås får Jan Björklund med sig avhandlingen "Marknad på väg" med till önskan att föra reformarbetet i skolan vidare

Gårdfarihandelns tid kan sägas tog slut med frihandelns införande på 1860-talet. Det var då knallen tog över ruljansen. Pia Lundqvist verkar kasta sten i glashus då hon följdriktigt inte använder det förkättrade ordet ”knalle” i avhandlingen. Att kalla gårdfarihandlarna vid deras rätta namn verkar inte gå riktigt hem, varken hos boråsarna eller i media. Så Borås lär nog få heta ”Knallestan” i fortsättningen också.

För att riktigt kunna visa Ås härads blånande höjder far vi på småvägar upp till Tärby socken och över till Fänneslunda socken med gården med samma namn där landshövdingar och häradshövdingar huserat. Vid den lilla bäcken ovanför gården finns häradets första industrihistoria. Här anlades redan på 1700-talet pappersbruk och smedja.

In på 1900-talet fanns fortfarande ett sågverk kvar och det var visslan från det verket som skickade barnen i Björkelund  till skolan. Den glimten av historien är sällskapet Björklund mycket roade av.

Strax är vi framme, men bortom allfarvägen till komminister bostället Galtholmen i Od socken, där avtagsvägen till Björkelund tar vid. Torpet är väglöst och förmodligen igenväxt med granar så vi far vidare en liten bit. Till Petter Wärns som det kallades på sin tid. På en gammal stuggrund byggde här hjälpsamma odsbor upp en stuga åt änkan Johanna Petersdotter och hennes 6 barn sedan deras hem i Björkelund hade brunnit ned.

Inga spår efter bebyggelse kan skönjas här ute i skogen och sällskapet är kanske lite missmodiga när de inte fått se urhemmet som gett dem släktnamnet Björklund.

 

Vi beger oss på hemväg till Borås. Framme vid gården Galtholmen stannas bilarna, passagerarna kliver ur och där står den. Stugan som stått i Petter Wärns skog. Stugan hade blivit brygghus på gården, knappt mycket större än ett modernt garage är den. Och så var minister Björklund och hans släktingar lyckliga över att fått se sina anors hemvist för över 100 år sedan.

Stugan såldes sedermera av Johanna Petersdotter  till bonden i Galtholmen för ett skrivbord när hon flyttade till Borås med barnen.

Pressekreteraren Anna Neuman fotograferar Björklunds framför stugan, knappt större än ett modernt garage, som såldes för ett skrivbord och blev brygghus på gården Galtholmen

Tore Österhag

 

Björklund  -  Reformatorn

Intervju av Tore Österhag 2008-05-31

Också känd som regeringens medieproffs. ”Jag försöker inte formulera mig så att jag är alla till lags, utan jag säger vad jag tycker”, brukar Jan Björklund framhålla. Idag är det BT som är budbäraren.

Regeringens arbete handlar i mångt och mycket om att lappa och laga och ställa till rätta i de gamla systemen.
Men finns det även visioner, det är frågan.

11 snabba frågor i flygande fläng mellan Od och Borås. Inte i första hand ställda till Jan Björklund som skolminister utan mer som folkpartiledare. Därför att han då  skall kunna frågorna som allmänpolitiker.

Men vi joggar igång lite lätt med en skolfråga.
Hur många elever per personal går det?

JB Sverige och Danmark har den största lärartätheten i hela västvärlden med drygt åtta lärare på 100 elever - Nu är Jan på sin mammas gata och orden smattrar fram på känt maner -. Men elevantalet är inte problemet. Det är andra saker som behöver ändras för att förbättra svensk skola. Lärarutbildningen i Sverige är slapp, flummig och dålig. Reformerna skall koncentreras på att göra läraryrket populärt och attraktivt. Lärare skall ges större disciplinära befogenheter och högre status genom utbildning.

Tema andra frågor och reformer som Jan Björklund kan ha åsikter om.

Försvaret är för närvarande på tapeten, borde vi inte vara med i Nato med tanke på Sveriges säkerhet?

JB Folkpartiet är det enda parti som är drivande i frågan om medlemskap i Nato. Men vi saknar en bredare uppslutning från de andra partierna för att kunna genomföra en anslutning till Nato. Tyvärr är Sverige snart det enda landet i Europa som inte är formell medlem av Nato. Säkerhet byggs genom samarbete och inte genom att var och en sköter sig själv. Sverige borde ha varit med för länge sedan, inte minst för att terroristhoten i högsta grad kräver intimt samarbete mellan länder.

 

Polisen är liksom skolan ett stort reformobjekt, vilka reformer vill du genomföra?

JB talar om misstagen i det förgångna. Ett förstatligande som gjorde länspolischeferna till myndigheter och skrivbiträden som sparkades på 90-talet, vilket gjorde polisen ineffektiv när poliserna behövde göra mer skrivbordsjobb. Nu utbildas fler poliser än någonsin för att avhjälpa den krisen. Starkare rikspolis, populärt sagt ett svenskt FBI, är något som folkpartiet skulle vilja ha för att motverka den organiserade brottsligheten.

Infrastrukturen i västra Sverige är eftersatt jämfört med t ex Mälardalen?

JB Infrastruktur-proposition läggs i höst för 2010 – 2020. Exempel på önskemål som förs fram från Västergötland är att motorvägen skall vara klar hela vägen från Borås till Jönköping och att Götalandsbanan börjar byggas mellan Göteborg och Jönköping. Riksdagsmännen från Västra Götalands län  är duktiga på att föra fram regionala krav.

Bostadspolitik, hur ska konkurrensen i branschen öka?

JB  Som exempel på hur man skall få bättre konkurrens i byggnadsbranschen nämns upphandling i mindre block för att de små entreprenörerna ska kunna konkurrera med de stora byggbolagen. JB vill även släppa in europeisk konkurrens i större utsträckning.

Temat enskilda lagar och förordningar, visioner i små spridda skurar. Med frågeställarens påståenden om besparingar för statskassan.

Flyktingpolitik, kan den ersättas med indisk flyktingpolitik – som är ett mål mat om dagen och inget mer - och nedläggning av Migrationsverket?

JB säger att det inte är någon lösning. Inget parti vill ha fri invandring.

Etanol, ett jävla skit, som kostar staten 10 000 kr per bil

JB säger att det finns problem med etanol. Folkpartiet vill därför att man skall vara försiktig med att införa nya subventioner till etanol, hellre avveckla. Elbilar vore ett bra alternativ.

Vindkraften, hot mot den lokala miljön? Protesterna mot vindmöllorna växer för varje dag.

JB erkänner att vindkraften kostar stora subventioner för staten och menar att den har för liten kapacitet för att spela någon större roll för energiförsörjningen.

Havsfisket, kostar lika mycket i byråkrati som det inbringar. Håll licensauktioner på precis det antal båtar som maximalt förmår fiska upp precis den kvot som är fastställd med innebörd att hela fångsten skall landas. Med bidrag från licensintäkterna, skrota resten av båtarna. Driv kravet i EU.

JB håller med om att det finns problem med fisket. Det finns fler fiskebyråkrater än det finns fiskare. Alldeles för mycket fisk dras upp.

Strandskyddslagen är föremål för omarbetning, förhoppningsvis för en bättre ordning till skydd av stränderna.
Den nuvarande är godtycklig och leder till mygel och korruption. En ny lag bör utformas med hänvisning till kartor som anger vad som är tillåtet eller inte.

JB Problemet med den nuvarande lagen är att den är allt för allmängiltig och gäller över hela landet oavsett olika behov och förutsättningar. I förslaget till ny lag är skillnaderna i reglerna större mellan exploaterade områden och orörda stränder.

Därmed är mötet slut med en folkbildningsminister som är starkt fokuserad på kunskapslyftet. Men mindre fokuserad som partiledare för allmänpolitik. Alliansens politik är ledstjärnan för Jan Björklund och han vill i efterhand gärna modifiera sina svar en aning för de inte skall sticka ut för mycket i förhållande till regeringens intentioner.

Tore Österhag