| ILLDÅDEN I TINGSRÄTTEN - Sven Hansson i byslagsmål 1828 | ||
|
Sven Svensson i tvistemål 1828 – 1829 V28 nr 124 huggit bokved på Gälaveden tillsammans med brodern Anders S28 nr 88 forts av samma mål S28 nr 146 slagsmål i Rångedala, se protokoll H28 nr 68 forts föregående, se protokoll H28 nr 82 forts huggit bokved på Gälaveden V29 nr 116 forts slagsmål i Rångedala se protokoll V29 nr 134 forts slagsmål i Rångedala se protokoll S29 nr 11 forts föreg se protokoll S29 nr 158 forts föreg protokoll Sommartinget 1828 nr 146 Läm Ehrenqvist har stämt drängarne Sven Svensson och Jan Svensson i Klämmestorp, Peter Andersson i Rångedala Lyckeg. Olof Persson i Stavared, Andreas Carlsson i Bengtsgården Rångedala till ansvar derföre att de den 28 sistl februari å allmänna farvägen emellan Rångedala och Hvarnum hafva öfverfallit och slagit rustmästare Sven.Jonsson, för detta Lantjägmästaren Carl Fröding och för detta Kronoskytten A Svensson i Kyrkarp samt tillfogat den flere slag ochblodvite. Vid upprop inställde sig svaranden personligen af hvilka ……. i allo nekade för tilltalet. Åkl åberopade att vittnet nedannämnde ojäfvige (anmälde) personer hvilka på ed och varning ord särskilde förhör berättade.
en auktion i Algutstorp den 28 sistl februari då Magnus i Dollebo omtalat för vt att någon ……. ……….sig att slå skogvaktaren Svensson, hvilken vt derföre varnat, och när vt ………på aftonen rida ifrån auktionen bad Svensson att få rida på baken af vts häst, hvilket vt lofvade, då Svensson ej var god till att komma upp på hästen, utan vt red och Svensson håller i tygeln af vts häst följde med till de kommit till farvägen mellan Rångedala och Hvarnum då vt hörde en stor flock af menniskor komma efter och springande, derpå Svenssons mössa blef afkastad framför vts häst och sedan vt ridit derförbi blef mössan kastad åter framför hästen hvilket ……Svensson sade …………………derpå vt såg att Svensson …… …..bak i hufvudet, men vt såg ej …………….. och hörde ej dem säga något mer än ……. då mössan andra gången blef framkastad yttrade här om ….mössan …………..vänder sig vt om då en stor (mansflock) vände och omsprungo sin färde samt Svensson …….. gjorde ordnat sällskap till Hvarnum.
på aftonen ofvannämnde dag skulle gå från auktionen i Algutstorp, såg vt svar Sven Svensson samt Jan och Andreas Persöner gå framför vt äfven ifrån auktionen och i detsamma kom Jansson springande emot Andreas Persson för att slå honom med ……………………. och derefter vände sig Jansson emot vt och Sven Svensson tillspörjande om de gjort sönder Jonssons vagn, hvarpå Jansson sluteligen vände sig emot Jan Persson som stadnat något efter på farvägen och öfverföll Johannes ….. att denne förut i någon mån ofredade Jansson. I det samma förenade sig Frödingen med Jonsson att så (Johannes) då denne …………..om hjelp samt Sven Svensson och AndreasSvensson sprungo dit hvarefter ett häftigt slagsmål på vägen …………mellan Jonsson, Fröding och bemälde (3. svaranden) tilläggande att Andreas ……med käppar slogo Fröding medan Jansson och Sven Svensson för sig voro tillsammans och ……….. Vittnet såg icke någon af ….vara …..blodig.
det skogv Svensson gick …….första vittnets häst tar utaf Svensson mössan och slänger den i vägen, samt tog upp den och återlemnade honom mössan igen.
att svar Peter Olofsson och Jan vid det Svensson i följe med första vittnet begaf sig från Andreas Svensson efter under yttrade att de ärnade slå Svensson
nämnde auktion, att vt såg Jansson och Fröding åka tillsammans derifrån, hvarefter de om en liten stund återkommo och voro så illa tilltygade att Jonsson måste bäras in af vagnen och ej kunde tala på en lång stund. Jonsson hade ett stort…..blodvite vid tinningen och senare på ena handen, men Fröding var behäftad med ……… som han sjelf upgaf till fyra, (varifrån) mycket blod flöt och hvar af han …………… var illa sjuk och yrade.
känner något till uplysning i saken. Berättade soldaten Nord i Sörg likaledes. Berättelserna uplästes och erkändes av vittnena som fordrad ersättning för inställelsebesväret …………………………berättat. Åkl begär uppskof för att inkalla målsägaren och …..vittnen ……anhållan …….. till………….pröfning. Utslag att målet anstår till nästa ting 4de rättegångsdagen då åklag vid tjänsteansvar och …………vite för hvardera åligger iakttaga …………………..samt åklag …..lagl inkallat ej mindre Fröding, Svensson och Jonsson än de fem vittnensom åklag vill gagna. Sid 1 Hösttinget 1828 21 okt nr 68 Vid upprop af upskjutne målet från sistl Ting nr 146 i domboken emellan kär Ehrenqvist åkl samt drängarna Sven och Jan Svensöner i Klämmestorp, Petter Andersson i Rångedala Lyckeg, Olof persson i Stafared och Andreas Persson i Bengtsgården Rångedala tå svar angående ansvar för slagsmål inställde sig alla personligen utom Jan Svensson som å borta på sin handelsresa men med jämväl infunno angifvarna sig Fröding och Jonsson personl De sistnämnde ………………………………… ………………tillfälle förekommit samt berättade Fröding att han i sällskap med Jonsson på aftonen vid åtalade tillfället (körde) från Algutstorp derunder innan de hunnit till korsvägen Jonsson erhöll ett slag bak uti hufudet derpå han sparkades utaf vagnen ……. den person som öfverfallit honom och denne då som Jonsson begifver sig utaf vägen derpå ett kraftigt slagsmål emellan Jonsson och nämnde person upstod, då Fröding afgick för att stilla detsamma, men erhöll vid framkomsten ett så hårt slag i hufvudet att han svimmade, uti hvilken ställning Fröding befanna sig tils (han på ) käppslag och stenkastning upvaknade hvarefter han förfogade sig tillbaks till vagnen der Jonsson låg. ……. på stället der slagsmålet förevarit på Sid.2 det sätt sårats som vittnen omtalat. Kunnande Fröding ej uppgifva hvilken den person var som först öfverföll Jonsson eller hvilka i öfrigt tillfogade Fröding den erhållna stryken. Jonsson: att han på sätt Fröding sagt erhållit ett slag i hufvudet deraf Janson blifvit ……… sprungit mot den person som tillfogat slaget och ………..Sven Svensson dervid denne genast gifvit Jonsson ett hårdare slag så att Jansson svimmade härpå alla trenne utom Olof Persson slogo Jonsson så att hans lif var i fara. Till ….. angifna ……berättelser nekade svar. Åklag åberopade till vidare soldaten Johannes Mod på Prästås och Magnus Persson på Nitta ………….svar anhöll att såsom vittne få afhörd, drängen Per Persson i Rångedala Rättareg……………………………. Soldaten Mod att på aftomnen efter ofannämnde auktion vittnet kom gående på vägen ifrån Algutstorp. (Stannade) och träffade nästavittnen Magnus Persson stående vid en häst följande vagn som han (sett hustru) Fröding. Vittnet frågade Magnus hvarest Fröding var, yttrade Magnus att Fröding och flere voro ett stycke derifrån och slagne, derpå vittnet gick dit och fann Sven Svensson och Jonsson i slagmål (utan vapen) hvarför vittnet försökte skilja dem åt men undfägnades dervid af Sven Svensson med stryk, samt lopp sine färde. Magnus Persson att vittnet var i följe till sagde ofvan auktion med Fröding och Jonsson och fann vittnet att under auktion Jonsson flere Sid.3 gånger blef skuffad och trängd af åtskilige personer vt icke kände att när de skulle fara ifrån auktion gingo Fröding, Jonsson och vittnet utom vagnen derom. Någon kom gående jemte en liten gosse , ………………Jonsson (yttrandet att) en större person slog honom, varför Jonsson sprang efter samma person på vägen som leder åt Rångedala ……………människor sammanstötte och ett grufligt slagsmål började, då för att se efter (gossen). Fröding gick dit men begge blefvo borta, …… …………förhållande ………….inträffade förra …………….. slutligen kom dock Fröding och Jonsson tillbaka till vagnen och var Jonson så sönderslagen att vittnet erfar honom ej kunna lefva. Men vittnet …… främmande igenkände icke någon eller har uppgifter hvem som slog Jonsson eller Fröding. Per Persson alldeles lika med sista rättegångs tillfället afhörda vittnet Lars Magnusson på Rångedala Tå, med den skillnad att vittnet, sedan slagsmålet begynt, sprang sin färde och icke erfor hvilka som fingo eller gåfvo stryk. Berättelserna uplästes och erkändes af vittnena får för deras inställelse ………fordrade ersättning. Åklag nedlade åtalet emot Petter Andersson och anhöll att han måtte såsom vittne få afhöra Petter Andersson , lämnade ojäfvigt och på ed ………. berättade: alldeles lika med vid siste ……. afhörde vittnet Sven Gunnarsson på Solberga, med tillägg Sid.4 att kort man ………..på sig och frågade hvad folk det var, Sv: Jan Svensson på vägen tillfogade ……..Svensson tvenne slag i hufudet utan synbar åkomma. Vidgådt. Berättelsen uplästes och erkändes af vittnet som fordrade ersättning för inställelsebesväret Åklag ansåg nödigt att Jan Svensson i mån det höres …… HR afgöra och ……..derföre om ytterligare upskof, samt yrkade derjemte att Jan Svensson ålägges …………det sista ting förelagdevittnet. Afsades Att saker anstår till nästa tings 4:de rättegångsdag, då åklag vid laga påföljd och svaradena Sven Svensson i Klämmestorp, Olof Persson i Stafared och Andreas Bengtsson i Bengtsg Rångedala vid förr stadgadt vite samt Svar Jan Svensson vid bot 6 Rd r2 st skola komma tillstädes beredde till målets slutliga afgörande beträffande Jan Svensson för sitt förfall lösa uteblivande vid detta ting fälld till förfallna vitet 3Rd 16 Vintertinget 1829 nr 116 Till fullfölj af sin från siste ting vid Nr 68 i domboken uppskjutne tjenstetalan emot drängarna Sven och Jan Svensson i Klämmestorp, Olof Persson i Stafvared Andreas Persson i Bengtsg Rångedala ang ansvar För slagsmål inställde sig vid upprop krlm Ehrenqvist, äfvensom alla Svar jemte angifvaren Fröding kommo tillstädes, men Ang Jonsson lär anmäla förfall genom tjenstgöring. Svar fortforo att neka öfverlemnade åkl målet till Hrättens pröfning. Vintertinget 1829 nr 134 Utslag Angifvaren Janssons uppgift att han vid afresa från en auktion i Algutstorp den 28 februari sistlid år i sällskap med landtjägmästaren Lorens Fröding, blifvit först öfverfallen ……… deremot inhemtas af vittnes- målen, så vidt de sammanstämma, att Jonsson sprungit ifrån sitt åkdon emot svar Sven Svensson samt Andreas och Johannes Persöner och sökt öfverfallet de två förre samt utan föregången förvarning från Johannes Persson svar verkligen överfallit honom på allmänna farvägen, derefter Fröding förenat sig med Jonsson och ett häftigt slagsmål upstått emellan förenämnde tre svarande samt Fröding och Jonsson, derunder Sven Svensson varit i handgemäng med Jonsson och de öfrige begge med Fröding samt Jonsson erhållit ett blodvite vid ena tinningen och en svullnad på ena handen och Fröding tilldelades minst fyra blodviten. Vid öfvervägande häraf finner härads rätten det hafva varit Jonsson som brutit vägfriden ch dömer honom för jeml 21 kap 78 och 35 § Ww böta för vägfridsbrott tretton …………………………………….deremot Sven Svensson, Johannes och Andreas Persöner icke kunna åläggas vidare ansvar än böta den förstnämnde för 2 Jonsson tillfogade åkommor …………….samt Jan och Andreas Persöner för det de gifvit Fröding fyra blodviten hvardera ………….. Från målet är redan skild Peter Andersson i Rångedala Lyckeg och Jan Svensson i Klämmestorp jemte Olof Persson i Stafvared ingalunda genom bevisning besvärade, i afseende på slagsmålet med Jonsson och Fröding; men som Olof Persson enligt vittnesmålen, på vägen från Algutstorp då en stor flock af menniskor sprungit efter skogvaktare Svensson, två gånger kastat mössan af Svensson, skall Olof Persson jemte 21 kap ww böta ………som delas lika mellan åkl och Rångedala sockens fattige, och alldenstund ett vittne, neml Peter Andersson i Lyckeg vetat berätta att Jan Svensson (funnen) tillfälle, på nyss nämnde väg, tillfogat Svensson två slag i hufvudet,hvarefter vt Sven Gunnarsson sett Svensson hafva ett (hålbeta) i hufvudet, för den skull och enär Jan Svenson nekat till en dylik förbrytelse, pröfvar H rätten i förmågo af 17 kap 29 8 RV skäligt till sanningar …………..ålägga svarande att å nästa tings förste rättegångsdag det målet i afseende på honom upskutes, med ed vite och bekräftaatt han icke i åtalade tillfället på vägen från Algutstorp tillfogat skogvaktaren Svensson 2 slag eller blodvite, derunder Jan Svensson minst en månad före tinget eller oftare om sådant påfordras, med detta utslag anmäla sig hos sin själasörgare för att under ckristendomsförhör föreställas den vigt och faran af mened sid.5 derom Jan Svensson härnäst målet förekommer vid 33 RB vite företes bevis. Sedan sig ……huruvida Jan Svensson gitter fullgöra hvad nu anfört föreskrifvet meddelar h rättet målet ang honom vidare laglikmätigt utlåtande Den missnöjde …… Sommartinget 1829 26 maj nr 11 Genom utslag i målet antecknat vid Nr 116 i sista tings dombok, emellan krlm Ehrenqvist åkl, samt Jan Svensson i Klämmestorp m fl svar angående ansvar för slagsmål, hade H rätten i afseende på bemälte Jan Svensson uppskjutit målet till denna dag och ålagt honom att om han gittade, …..intyga att han icke åtalade tillfället på vägen från Algutstorp tillfogat skogvaktaren Svensson två slag eller blodvite. När målet derföre nu uppropades, förekom i åklag närvaro svar som erkände, att han på nämnde väg tilldelat Svensson ett slag utan åkomma och påstår att det ej var landsvägen utan endast byväg. Detta medgafs af åklag som yrkade ansvar den tilltalade för hvad han erkänt och mera förekom icke Utslag se nr 158 Sommartinget 1829 6 juni nr 158 Utslag Svar Jan Svensson som erkänt sig hafva vid åtalade tillfället gifvit Svensson ett slag utan åkomma skall derföre jemlikt 35 kap 4§ MB böta 24 ………..
|